Ibland är det lätt att tycka synd om utländska turister som man kan se och höra i Stockholm under vintern. Förmodligen har de tagit sig till stan för att få uppleva en riktig vinter med snöklädda träd och frisk luft. Så som vanligt är i Stockholm, är dock vintervädret väldigt varierande med både snö, snöslask, regn och rusk.
I en turistbroschyr för något år sedan läste jag dock att Stockholm skulle ha världens bästa naturisar för skridskoåkning, med bilder på en sån där typiskt spegelblank vattenyta som troligen många känner igen.
Jag har också sett att företag anordnar skridskoresor i och runt Stockholm, som ha fått väldigt goda recensioner (läs här: https://www.tripadvisor.com/AttractionProductReview-g189852-d11481820-or10-Introduction_to_Ice_Skating_on_Natural_Ice_in_Stockholm-Stockholm.html).
Är det så att Stockholm har särskilt goda förutsättningar vad gäller skridskoåkning på naturis? Om tex en sydeuropeisk turist skulle bestämma sig för att ta en weekendresa i Europa, skulle då Stockholm kunna marknadsföras som ett särskilt bra resmål? Eller finns det lika goda förutsättningar i södra Europa? Finns det ännu bättre förutsättningar på andra platser i Europa?
Undersökningen
För att undersöka saken kommer förutsättningarna för naturisar undersökas för alla Europas huvudstäder. Tanken med just huvudstäder är att många av dem har en internationell flygplats och därför kan nås från många Europeiska storstäder inom ett par timmars restid. Vissa mindre huvudstäder som Vaduz eller Andorra la Vella har förmodligen sämre resmöjligheter men inkluderas ändå för att ge undersökningen mer bredd. Av samma anledning inkluderas även ett par andra större städer i Norden i undersökningen.
Undersökningen består dels av en jämförelse mellan vintertemperaturer för alla Europeiska huvudstäder och dels en jämförelse mellan tillgången till vattenytor.
Fördelaktiga förutsättningar i just Stockholm
Stockholms typiska vinterklimat med temperaturer runt 0 grader tycks vara ganska bra ur ett isperspektiv. När en is väl har lagt sig kan den fortsätta att behållas intakt även när det är upp till 5 grader i luften (den påverkas då av andra faktorer såsom luftfuktighet, solinstrålning, utstrålning till atmosfären, vindförhållanden osv).
Allt för kallt väder är inte gynnsamt för isytans kvalitet som sådan. Dessutom är isarna i kallare klimat även snöbelagda under vintertid vilken som sådan förhindrar direkt tillgång till isen. Dessutom har snötäcket isolerande egenskaper vilka förhindrar tillväxt av isen.
I ett klimat som varierar mellan plus- och minusgrader, kan det naturligtvis också komma snö. Denna smälter dock vid varmt väder och jämnas sedan ut på isytans vid kallare väder (läs mer om detta här: http://www.thinkice.com/glaciology/sv/situationis/situationis.htm).
Stockholms, eller hela Mellansveriges, klimat är på så vis ganska optimalt. Dessutom har Stockholm ett stort antal sjöar, av olika storlek, i sin direkta närhet. Liksom Stockholms skärgård (hav). Detta gör att man kan hitta många olika typer av isar inom närområdet och förmodligen åtminstone en is som har goda förhållanden under ett givet tillfälle på vintern. En ytterligare sak som bör vara gynnsamt för Stockholmsområdet, är det nordliga läget, där vintersäsongen är relativt lång.
Men hur unikt är då detta och finns det inte platser med liknande förutsättningar i resten av Europa?
Vintertemperaturer i Europa
Här redovisas medeltemperaturerna i Europas huvudstäder. Kartorna visar medeltemperaturer för referensperioden 1991-2021 från webbsidan: https://en.climate-data.org/.
Medeltemperaturerna i Europa för januari månad, varierar för städerna i urvalet, mellan ca -8,9 grader (Lillehammer) och 5,3 (Madrid). Januari månad är oftast den kallaste månaden under året (i vissa städer februari) och kartan visar alltså därför den maximala köldgraderna man kan förvänta sig i städerna ifråga.
Kartan visar ganska tydligt var gränserna går rent geografiskt. I de nordiska städerna samt städerna sydost därom i Baltikum, Ryssland, Belarus och Ukraina är det normalt sett under noll grader. Även ännu längre i sydost (Chisinau och Bukarest) är medeltempteraturen låg, vilket troligen kan relateras till det ostliga läget och påverkan från de kontinentala högtrycken. På sydliga breddgrader men längre åt väst, finns även där städer med minusgrader i januari.
De städer med lägst grader här (Sarajevo, Vaduz, Bern och Andorra la Vella) kan troligen relateras till deras relativt höga höjdlägen (alla över 500 meter över havet). Även i den centraleuropeiska städerna (Prag, Wien, Bratislava och Budapest) är temperaturerna normalt under nollsträcket, men endast strax därunder. I Västeuropa är temperaturerna i samtliga städer så pass höga, mer än ett par plusgrader, vilket bör göra de temperaturmässiga förutsättningarna för naturis relativt dåliga. Lågtrycken i väst har också påverkan på medeltemperaturen i Reykjavik, som trots sitt nordliga läge har liknande januaritemperatur som Stockholm (-1 till -2 grader). Det samma kan även sägas om sydvästra Norge, här representerat av Bergen, samt Köpenhamn som är de enda övriga nordiska städer som här har högre medeltemperatur än Stockholm.
Jämfört med övriga Norden och Östeuropa är alltså medeltemperaturen relativt hög i Stockholm. Då Stockholm trots allt har minusgrader i snitt, behöver detta dock inte vara något negativt ur ett naturisperpektiv. Vid kallare temperaturer riskerar nämligen den mesta av nederbörden komma i form av snö. Förutom att denna lägger sig på isen och därigenom försämrar eventuell skridskoåkning som sådan, har även snötäcket, som redan tidigare nämnt, isolerande egenskaper som missgynnar istillväxt.
I klimat där temperaturer växlar mellan kallt och varmt, kan istället snötäcket töa bort. Därefter kan vatten som samlas på isens yta, återigen frysa på och bilda en relativt blank yta. Man kan på så sätt få flera återkommande perioder med bra naturlig skridskois. I kallare klimat har man dock förmodligen på grund av kylan i vissa fall säkrare isar. Där behöver dock isen underhållas med plog eller dylikt för att kunna utnyttjas, i större omfattning.
Endast med hjälp av medeltemperatur i januari, går det kanske inte riktigt att säga att just Stockholm har bättre förutsättningar än andra städer i Norden, Baltikum eller Östeuropa för att få goda naturisar. Kanske förekommer ett lika omväxlande väder som i Stockholm, även i andra städer, men där de kalla högtrycken är ännu strängare (vilket därmed skulle gynna isarna ännu mer)? Detta kommer i detta nu låtas vara osagt, då jag ser det som för komplext att undersöka vidare. Man kan dock åtminstone konstatera att Stockholm har ett klimat där isar kan skapas.
Som man ser på medeltemperaturen för januari i resten av Europa, så finns det ju dock även städer i södra Östeuropa som har temperaturer under noll (Chisinau och Sarajevo), samt städer i Centraleuropa (Prag, Wien, Bratislava, Budapest och Ljubljana.
Temperatur i mars
En faktor i detta sammanhang som bör undersökas vidare är hur lång tid de låga temperaturerna varar. Ju längre tid de låga temperaturerna varar desto högre sannolikhet bör det ju vara att is ska kunna skapas (och återskapas vid tillfälliga töväder). Dessutom ger det en längre säsong för eventuella skridskoentusiaster att kunna utnyttja isen.
Nedan visas medeltemperaturen i mars månad.
Stockholms medeltemperatur har då stigit ca 2 grader från januari månad (till strax över noll). I norra Europa har fortfarande många städer minusgrader. Längre söderut har dock medeltemperaturerna med minusgrader helt försvunnit. I jämförelse med Stockholm har nu endast Andorra la Vella, på cirka 1000 meters höjd, en medeltemperatur som är lika låg.
Vad gäller medeltemperaturen visas här slutligen den genomsnittliga medeltemperaturen för fyramånadersperioden december-mars.
Även genom denna karta framgår att låga medeltemperaturen sammanlagt under en längre period, inte tycks förekomma längre söderut än ungefär i höjd med Kiev. Söder därom är det endast minusgrader i genomsnitt och över hela fyramånadersperioden, i de högt belägna huvudstäderna Vaduz och Andorra la Vella.
Sammantaget kan man alltså konstatera att det i Syd- och Centraleuropa endast är minusgrader i lika långa perioder som i Nord- och Östeuropa, i högt belägna städer. Temporärt, alltså i den kallaste månaden, kan det dock vara stundvis lika kallt i södra delar
av Europa. Sett utifrån perspektivet att temperaturer strax under noll, skulle vara optimalt, har huvudstäderna i Centraleuropa (Prag, Wien, Bratislava och Budapest) bra medeltemperaturer i januari. Den eventuella skridskosäsongen i och runt dessa städer är dock förmodligen kort, då perioderna med kyla tycks vara kortvarig. Ur perspektivet med lagom kallt väder, är annars också Reykjavik ett intressant exempel. Sett till den kallaste månaden, genomsnittet under fyramånadersperioden samt medeltemperaturen i mars, är förutsättningarna nästan exakt som i Stockholm – det vill säga kallt men endast strax under noll.
Tillgång till vatten
En annan sak som krävs för skridskoåkning är naturligtvis vatten. Stockholm är omgivet av vatten, dels av mindre sjöar och dels av de stora vattenmassorna Mälaren och Östersjön. Is lägger sig snabbare i sötvatten än i saltvatten. Tillgången till just i sjöar är på så sätt än fördel. Dessutom är havsvattnet i Östersjön, så kallat bräckvatten, alltså en blandning av söt- och saltvatten. Is lägger sig därför snabbare i Östersjön än i hav med högre salthalt. En annan sak är att vattenmassorna runt Stockholm är relativt grunda. Ju grundare en vattenmassa är, desto snabbare kan det skiktas (det vill säga det kallaste vattenskiktet finns vid ytan), vilket är en förutsättning för att isläggning ska ske. Även detta är alltså fördel för Stockholm, men är det något som är unikt för Stockholmsområdet?
I det följande kommer mängden vattenytor i Europas huvudstäder och ett område på 50 km från stadskärnorna, att undersökas. Källan som används för själva vattenytorna är https://eea.europe.eu/. Eftersom endast länder inom EU ingår i detta material (samt Norge och Schweiz) faller städerna i Storbritannien och de östeuropeiska städerna utanför EU bort (Moskva, Minsk, Kiev och Chisinau).
Kartan nedan visar andelen vattenyta per kvadratmeter, oavsett typ (sjö, hav, flod mm).
Mest vattenyta i området runt respektive stad, finns uteslutande i norra Europa. Samtliga städer söder om Amsterdam har mindre än 10 % vattenyta. Av de nordiska städerna har Lillehammer, Oslo och Falun alla en lägre andel vattenyta än 10%. Övriga städer har en andel som är 10% eller högre, där den är allra högst i Reykjavik, Luleå och Vasa (över 40%).
Det finns alltså en tydlig skillnad mellan Sydeuropa och Nordeuropa. Troligen består de höga andelarna i norra Europa till viss del på att städerna ligger nära havet. Om urvalet av städer i södra Europa hade varit ett annat och städer som till exempel Bordeaux, Barcelona och Palermo hade inkluderats, hade förmodligen andelen vattenyta varit annorlunda. Som vi har sett tidigare är dock låga medeltemperaturer i södra Europa relaterad till hög höjd. Dessutom är temperaturerna i Västeuropa generellt höga. Jag anser därför inte att det är relevant att undersöka fler städer.
Andel sjöytor
Ju mer sötvatten en vattenmassa har och ju grundare den är, desto större möjlighet till isbildning har den. Sådana vattenmassor utgörs ofta av insjöar. Andelen av städernas närområden, som består av sjöar, är därför också relevant att undersöka. Är det så att andelen sjöytor också är högre i norra Europa?
Kartan nedan visar andelen sjöyta inom 5 mil, för de aktuella städerna.
Andelen sjöyta visar på ett liknande mönster som tidigare, om än något annorlunda. Städerna i Norge och Sverige har generellt hög andel sjöyta. Östersund, Jönköping och Stockholm har mest av dessa (över 9,5%). I de norska städerna finns som mest ungefär hälften så mycket sjöyta, som i de svenska städerna (under 5,2%).
Städerna i Finland och Baltikum har generellt en låg andel sjöyta. Även här är dock urvalet av städer förmodligen något skevt, då till exempel städer i de innersta delarna av Finland (till exempel Tammerfors) förmodligen har en väldigt hög andel sjöyta, men inte finns med här.
Av alla städer i Europa finns allra mest sjöyta runt Amsterdam (15,9%). Det är mer än 4 procetenheter mer än någon av de undersökta städerna i norra Europa och mer än 12 procentenheter mer än någon stad i södra delen av Europa. Den höga andelen sjöyta beror här på den konstgjorda Markermeer (3-5 meter djup). I övrigt finns relativt hög andel sjöyta i Vaduz, Bratislava och Berlin (ca 2-3%).
Slutsats
Finns det då bättre förutsättningar i Stockholm till skridskoåkning på naturis, än i andra delar av Europa? Tillgången till både havsytor och sjöytor är hög i Stockholm, sammantaget något bättre än i någon av de andra huvudstäderna i Norden och Baltikum. Medeltemperaturen på strax under noll grader, under fyramånaders-perioden december-mars ger goda möjligheter till flera omgångar av snöfri is under hela vinterperioden. I andra städer i norra Sverige, Norge, Baltikum och Östeuropa, är temperaturen istället något eller mycket lägre och sannolikheten för snöfria isar därför lägre. Man är där därför förmodligen mer beroende av plogande isbanor.
I södra Europa finns förmodligen också goda förutsättningar till goda naturisar, med temperaturer strax under eller kring noll under den kallaste månaden (alltså ungefär som i Stockholm). Medeltemperaturerna mellan december-mars visar dock på att vintersäsongen är kortare. Antalet tillfällen under en säsong, som de goda isförhållandena kan komma och gå, är därför förmodligen färre än i Stockholm. Dessutom är tillgången till både sjöar och hav mycket sämre runt de central- och sydeuropeiska huvudstäderna.
Om en utländsk turist skulle vilja pröva på skridskoåkning, som del av en weekendresa till en Europeisk storstad, framstår Stockholm som ett utmärkt alternativ. Kanske det allra bästa!
Diskussion
Naturis som rekreationskälla har på sätt och viss paradoxala egenskaper. För att isen överhuvudtaget ska bildas och kunna bära krävs en kall period med minusgrader. En för lång period med kyla ger dock normalt sett också ett snötäcke, som av naturliga skäl är dåligt för skridskoåkning. Ett optimalt klimat som gynnar skridskoåkning under en längre period är därför ett sådant som pendlar mellan att ha åkbara isar men som kan vara riskabelt ur ett säkerhetsperspektiv, och isar som periodvis täcks av snö och därmed är mindre åkbara (om de inte underhålls med hjälp av plogning).
För just naturisar är kanske Stockholm och Mellansverige optimalt, men sett ur perspektivet ”skridskoåkning på plogad is” bör områden längre norrut eller i kallare områden, i framförallt norra Europa, vara bättre. Detta då dessa helt enkelt normalt sett är säkrare. Logiskt sett bör också isar i söder periodvis ha ännu bättre naturisar. Dessa utsätts än mindre för snö, dock är de ännu mer riskabla och kräver nogrannare övervakning för att kunna vistas på.
Ett land med starka skridskotraditioner är Nederländerna (som tillsammans med the Fenlands i England beskrivs som ett att av de ursprungliga områdena för skridskoåkning som sport, se här: https://en.wikipedia.org/wiki/Ice_skating#Emergence_as_a_sport). I Nederländerna är det dock nuförtiden, normalt sett, troligen för varmt för att kunna åka skridsko under längre perioder.
Som vi har sett har Amsterdam en hög andel vatten, samtidigt som landet i stort består av ett stort nät av kanaler – vilka man traditionellt har åkt skridsko på. Naturliga förutsättningar till bra naturis finns därför under de kallaste vinterperioderna. I Nederländerna tycks också finnas ett stort engagemang runt skridskoåkning. Bland annat har man särskilda säkerhetspådrag vid vissa evenemang, så att åkare personligen inte behöver utrusta sig med särskild säkerhetsutrustning.
I Sverige är min bild att det för åkning på naturis, det vill säga icke-plogade banor, krävs stor erfarenhet eller att man åker tillsammans med en arrangerad grupp (läs tex på www.friluftsframjandet.se). Om man i Sverige skulle vilja bredda skridskoåkningen kanske man skulle kunna låna några idéer från Nederländerna? Tex skulle man kunna tänka sig större arrangemang, runt de små och relativt issäkra skridskosjöarna runt Stockholm (tex Norrviken, Drevviken och Långsjön). Tänk om man under helgerna på vintern hade livräddare, på liknande sätt som på badstrandärna i Kalifornien eller Australien. Skulle vi då i Stockholm kunna locka ännu fler turister hit på vintern? Alternativt kanske de arrangerade skridskoupplevelserna i och runt Stockholm är värda att satsa mer på?
Länkar
Nedan är några länkar som jag själv har använt för att läsa på i detta ämne och som ger viss fördjupning till frågeställningarna som har ställts i den här artikeln:
- https://www.tripadvisor.com/AttractionProductReview-g189852-d11481820-or10-Introduction_to_Ice_Skating_on_Natural_Ice_in_Stockholm-Stockholm.html
- http://www.thinkice.com/glaciology/sv/situationis/situationis.htm
- https://www.nomaderna.se/langfardsskridskor-dalarna/
- https://miljobarometern.stockholm.se/klimat/klimat-och-vaderstatistik/sasongsnederbord/
- https://www.lulea.se/uppleva–gora/friluftsliv-och-natur/isbanan-lulea-centrum.html
- https://visittampere.fi/en/articles/winter-fun-in-tampere/
- https://www.weissensee.com/en/Winter-World/Ice-World
- https://www.world-today-news.com/in-these-places-in-germany-it-is-possible/
- https://slowhop.com/en/winter-holidays-in-masuria
- https://en.wikipedia.org/wiki/Icehttps://en.wikipedia.org/wiki/Ice_skating#Emergence_as_a_sport_skating
- https://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%A5ngf%C3%A4rdsskridsko%C3%A5kning#L%C3%A5ngf%C3%A4rdsskridsko%C3%A5kning_efter_land
- https://www.friluftsframjandet.se/lat-aventyret-borja/inspiration/skridskor/forslag-pa-skridskoturer-i-stockholmsomradet/
- https://www.sssk.se/elvastad/friespeters.htm
Bra info för alla som älskar att åka på isen!